Kvinnor, konsonanter och robotar

Tora Hedin, doktorand i tjeckiska

Tjeckiskan tillhör den slaviska språkfamiljen och talas av drygt 10 miljoner människor i Europa. Närmaste släktingar är slovakiskan och polskan. Det tjeckiska språket har en gammal historia och var fullt utvecklat som skriftspråk redan på medeltiden.

Till sin struktur är tjeckiskan ganska olik svenskan. Den har en rik morfologi med sju kasus (ackusativ, dativ, vokativ etc.) och därmed många böjningsformer att hålla reda på. En intressant regel är att alla efternamn och namn på yrken får ett särskilt suffix på slutet om de betecknar en kvinna. Lékař betyder läkare medan en kvinnlig läkare heter lékařka. I svenskan har vi former som författarinna, skådespelerska m.fl., men de är få och betecknar dessutom ofta frun till någon, t.ex. professorska, biskopinna. I tjeckiskan är detta obligatoriskt, dvs. alla yrken har en form för en manlig och en för en kvinnlig utövare. När det gäller namn får i princip alla efternamn, även icke-tjeckiska, ett femininsuffix. Man kan bli förvånad när man ser namnformer som Astrid Lindgrenová, Janet Jacksonová eller Judie Fosterová. Som utländsk kvinna får man på så sätt vänja sig vid att även det egna namnet böjs.

Det mest iögonfallande när man ser en tjeckisk text är den stora mängden konsonanter. Vissa av dem som betecknar t.ex. tj-ljud har små markeringar över sig (s.k. diakritiska tecken). Det finns många ord som bara består av konsonanter, vilket beror på att vissa konsonanter (l och r) är stavelsebildande. I svenskan måste varje stavelse innehålla en vokal, tjeckiskan har även hela meningar som enbart består av konsonanter, t.ex. tungvrickaren Strč prst skrz krk. Meningen betyder "Stick fingret genom halsen", en kanske inte så vanlig fras, men ändå fullt möjlig. Men det ser värre ut i skrift än det är i verkligheten, eftersom man uttalar ett slags ö-ljud före konsonanten. Vlk, varg, uttalas ungefär som ”völk”.

I svenskan har vi flera lånord från tjeckiskan som har en speciellt intressant historia. Ett är ordet "robot". Det härstammar från pjäsen R.U.R. av författaren Karel Čapek från år 1920. Ordet robota betyder dagsverke eller hårt arbete och pjäsen handlar om tillverkningen av just konstgjorda människor. ”Naprapat” är ett annat tjeckiskt lånord, som kommer av náprava páteře, ung. ”reparation av ryggraden”. Även "pistol" är ett ursprungligen tjeckiskt ord, píštala, som betyder flöjt eller rör. Det fick sin nya innebörd under Hussitkrigen på 1400-talet och betecknade då ett rör som fylldes med krut, en kula och sedan tändes på. Ordet har senare lånats tillbaka till det tjeckiska språket som pistole.

Efter denna beskrivning kanske tjeckiskan verkar vara ett svårt språk, men det är inte alls så. Svenskan är inte lättare den. Fråga gärna en utlänning som studerar svenska vad hon eller han tycker om u- och ö-ljuden, om tempus, eller bestämdhet i svenskan. När heter det jag gick/jag har gått och hur vet man när heter det en boll, bollen eller den bollen? Alla språk är svåra eller lätta på sitt sätt.